Nu är jag tillbaka i helvetet och jag allt jag tänker på är hur jag ska komma tillbaka till Umeå. Jag vill inte vara här fyfan asså. Det känns obekvämt, konstigt och fel att vara här. Och det är fel. Jag passar inte in här, inte nånstans. Vad är felet med mej? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag hade tänkt att bli frisk från ätstörningen, men nu skiter jag fullständigt i det. 45 kilo, here I come. Jag offrade mina bebisar bara för att mamma inte ville ha dom. Jag kan inte få tillbaka dom nu. Det skulle ju inte bli såhär! Och skolan? Hur i helvete ska jag orka den?!