Den kärleken var som en kaka. Man vill verkligen ha den men man vet att man egentligen inte borde. Men tillslut äter man upp den ändå, och sen får man skuldkänslor.

Min kärlek var upptagen. Han var tillsammans med min dåvarande bästa kompis. Eller inte bästa kompis, men hon var en väldigt nära kompis.

Vi addade varandra på msn, och en sak ledde till en annan och sen var vi kära typ.

Vi hade träffats en gång tror jag innan vi började skicka såna där "kärleks"- sms. Men det går väl det också antar jag. (A)

Tyvärr fick min andra dåvarande bästa kompis se ett sms, och sen gick allt åt helvete.

Men jag är glad att jag fortsatte att älska honom.

Vi var tillsammans i ett år ungefär (med pauser och sånt skit)

Han är min allra bästa vän just nu, han är den som vet ALLT om mej.

Med honom kan jag vara mej själv och jag kan berätta allt till honom. (Oftast) ;)