Nu går allt jätte bra med Pixie! Hon är nästan rumsren, men hon är bara 12 veckor så vad mer ska man förvänta sej? Hon har lärt sej att vara ensam, hon kan vara ensam en hel natt utan att gnälla för mycket. Hon sover nu mera i vardagsrummet eftersom jag inte kunde sova för att hon vaknar jätte tidigt, och för att jag vill vara för mej själv ibland. Nu ska jag gå ut me henne och sen ska jag kolla på Sveriges Fulaste Hem! Ha de bra!

Gomorron! Jag visste inte att valpar vaknar så tidigt. Pixie vaknar tidigt. Typ vid 6. Hon gnällde och försökte komma upp i min säng. Först tänkte jag bara sova vidare men sen såg jag att hon hukade sej på golvet så jag blev tvungen att kliva upp och bära henne till tidningen. Men hon hade redan hunnit göra sitt på golvet.. Jag somnade vid halv 9 igen med Pixie bredvid mej och där sov vi i en timme. Sen insåg jag att jag måste skynda mej ut me Pixie för att hon kommer kissa eller bajsa nånstans inne. Hon gjorde sitt ute! Både ettan och tvåan. Otroligt! Ni får ursäkta soffan på bilden, den är hemsk!

Jag tänkt att skriva lite om min dag, nu när jag har lite tid över. Jag åkte som sagt med pappa till Karlsholm och hämtade min lilla Pixie. Hon hoppade och var jätteglad när jag kom. Och hon har varit jätte aktiv idag! Ojojoj, vilket jobb. Hon är inte rumsren än, men det ska de bli en ändring på. Jag blev tvungen att rulla ihop min matta för att hon kissade den. Menmen, det får man räkna me(a) Det jag stör mig på nu är att när min störande låssassyrra måste ropa på henne hela tiden. Omg, give it a rest! Det är MIN hund och MINA regler. Ska säga det imorrn innan jag går ut med henne. Bilden har jag tagit med mobil-kameran kommer från datorn så kvalitén är långt i från den bästa. Men iallafall är det Pixie från LA INK, Pixie är alltså döpt efter Ambers smeknamn! Puss.

Nu känns det ganska bra att bo här. Jag går ut mycket för att ta bort den deprimerade sidan. Jag går ut med en hund, 2 gånger per dag. Så det blir runt en halv mil varje dag. Vilket är jätte bra! Jag äter mer och det gör stressad men samtidigt börjar jag acceptera mer och mer mitt utseende. Tanken kommer dock vara en del av mej i hela mitt liv. Asså tanken på att vara smalare. Imorgon ska jag hämta min lilla papillon valp i Karlsholm. Ja, ni läser rätt. Jag ska få en hund! Jag har inte fått smälta det här än, så jag kan fortfarande inte fatta att JAG ska få en livs levande hund! Omg.. Jag är lycklig! Jag kan inte fatta att jag kan vara lycklig. Men jag är de. Och jag hoppas att de varar länge. Bloggar mer imorgon och berättar mer om min nya bebis!

Nu är jag tillbaka i helvetet och jag allt jag tänker på är hur jag ska komma tillbaka till Umeå. Jag vill inte vara här fyfan asså. Det känns obekvämt, konstigt och fel att vara här. Och det är fel. Jag passar inte in här, inte nånstans. Vad är felet med mej? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag hade tänkt att bli frisk från ätstörningen, men nu skiter jag fullständigt i det. 45 kilo, here I come. Jag offrade mina bebisar bara för att mamma inte ville ha dom. Jag kan inte få tillbaka dom nu. Det skulle ju inte bli såhär! Och skolan? Hur i helvete ska jag orka den?!

Jag har inte bloggat på hur länge som helst känns de som. Hur har ni haft de? Jag har haft ångest, panik, u name it. Men jag har hållt mej borta från maten. I 48 timmar. Idag åt jag. Inte bra, inte bra. Jag kommer tillbaka till mitt gamla liv. Det är jag lite glad över. Nu ska jag inte ljuga. Jag är jätte glad över! Omg, jag väger 53. Jag har inte vägt så ''lite'' på ett år. Men jag är långt i från färdig. 5 kg kvar. Jag går ner ett kilo per dag ungefär. Jag brukar bara äta frukost och sen känner jag mej mätt hela dagen. Robin hjälper mej att hålla mej smal. Jag hatar att äta in för folk. Den största anledningen varför är för att folk klagar på att jag äter för små portioner. Det finns faktiskt folk som blir arga för att jag äter för lite. Dom undviker jag så gott de går. Jag hade ångest igår. Jag grät och skakade och kände mej ensammast i världen.

Jaha, det blir ingen sleepover. Precis som jag trodde. Jag vet inte varför men plötsligt så känns det som allt är tillbaka igen. Allt som jag har tvingat mej själv att glömma. Jag har inte ätit på två dagar. Och jag som ville bli "frisk" från ätstörningen. Men nu är det värre än någonsin. Fast nu äter jag inte för att jag vill bli smal, nu äter jag inte för att jag inte hinner. Om jag ska vara ärlig är jag inte hungrig. Det känns som om kärleken gör mej mätt. Men det kanske är en inbilning. Precis som allt annat jag tycker är äkta. Som vänskap och kärlek. När man tror att man är älskad och trygg kommer det något som blåser omkull en igen. Och sen är man tillbaka i skiten. Eller så är det iallafall för mej. Jag har ingen aning om vad ni känner och tycker. För ingen kommenterar något. Nu är jag hemma igen och känner hur gråten trycker i halsen. Men jag tänker inte gråta den här gången. Jag måste visa att ni inte knäcker mej. Hoppas att ni har en bättre natt än jag..

Nu är jag på stan me Robin. Jag tror inte vi har varit här i mer än en timme. Men när man inte har pengar blir man bara deppig, och fet är inge bra alls. Jag ska typ ta bussen hem snart. Och sen drar vi till media markt och chillar. Sen blir det sleepover hos honom, förhoppningsvis. Och det kommer bli fet mysigt. Bloggar mer ikväll!

Finn ett fel. Ni borde se att tjejen som är bredvid mej är min syster och inte Robin. Ni skulle sett mej när han messade mej och sa att vi skulle träffas imorrn. Det blev en dag till som jag slösade bort. Och det gör mej förbannad! Ni kanske tycker det är omoget, men om ni skulle ha tråkigt i 2 månader och sen när den enda personen ni vill träffa, skjuter upp eran träff, så skulle inte ni bli speciellt glada. Jag hoppas verkligen att det blir imorrn, annars vet jag inte vad jag ska göra...