Nu vet jag hur du kände dej när vi skiljdes åt den dagen för så länge sen. Du kände sig lättad, för då visste du att du aldrig skulle se mej igen. Du ville inte ha med mej att göra, för du hade gjort ditt. Jag trodde inte det om dej, men det visade sej att du var precis som alla andra sa. En riktig jävla idiot. Fattar inte hur folk kan vara så jävla hänsynslösa. Hur kunde du svika mej sådär? Hur kunde du låta mej falla när du inte kunde ta emot mej? För en vecka sen skulle jag göra allt för en enda träff med dej, hade så mycket att säga. Men nu har jag inget att säga till dej. Du och mamma är likadana. Ni bryr er inte, och speciellt inte om mej. Och jag gör desamma. Jag var inte beredd på att jag skulle säga det här men, jag hatar er. Fattar ni? Jag hatar er mer än jag hatar mej själv. Då är det illa. Dra åt helvete, där kommer ni passar in. Orkar inte att ha dej på mina hjärnceller. Jag förtjänar mycket bättre än dej. Vad såg jag i dej?