Det är frukost dags och jag vill inte ha. Jag vet att jag måste, jag vet att nackdelarna av viktnedgång är mer än fördelarna. Jag vill ha tillbaka min kontroll igen, men jag vill inte vara sjuk. De säger att allt blir bra när man kommer upp i en hälsosam vikt så varför känns allt så fel? Varför känner jag mig mer olycklig nu än vad jag var förut?



Ja, jag är en attentionwhore. Jag vill att folk ska vända sig om när dom går förbi mig och kolla avundsjukt på mina ben. Jag vill att folk ska bli äcklade av mig för jag är så smal. Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka anorexia.

Jag vill att folk ska se mig.

I stare at my reflection in the mirror.
Why am i doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error. I nearly left the real me on the shelf. 
Brushing my hair, do I look perfect? I forget what to do to fit the mold.
The more i try the less is working.

All motivation är borta, är tillbaka på ruta ett. 


Men jag försökte iallafall.

Funderar starkt på att bli vegan. Är vegitarian nu, och kommer utan tvekan förbli det. Har varit det i ca 3 månader och har inte känt ett enda sug efter kött :o
Men jag har inte varit ett så stor kött-fan.
Att vara vegan kan säket vara en liten utmaning, men hur svårt kan det vara? Jag kan klara mig utan ägg och mejeriprodukter. Äter inte så många mejeriprodukter anyway. Typ bara ost egentligen. För jag dricker sojamjölk.

Värt att testa iallafall! :D

Hon var femton år, 45 kilo lätt, skinn och ben.
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 15 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

En osynlig 15-åring vore allas dröm
men inte på det sättet där skeppet har gått på grund
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

Kära dagbok 17/12-10
Idag har jag ätit ca 30 kcal. Hyfsat nöjd, vill bara att det ska fortsätta såhär tills på måndag. Ska iallfall försöka. Middagen till familjen blev lyckad. Även fast jag gjorde lite för mycket. "Råkade" smaka lite på såsen och det misstaget gör jag INTE igen. Den var så jävla god! 
Anyway, ska gå till vintagebutiken imorgon för att köpa en kavaj och eventuellt byxor. För ett par år sen skulle jag inte sätta min fot i en sådan butik men nu bryr jag mig inte längre. Pengarna går ju till välgörenhet!

Kommer ihåg den dagen så väl. Hade kommit på att man blev mätt av att laga mat, så jag bestämde mig för att göra mat till hela familjen. Och när dom satt och åt, åt jag en pytteliten gurkbit. Fick ångest och tränade resten av dagen. Ville gå ner så mycket som möjligt innan jag skulle till sjukhuset.

Kära dagbok 20/12-10
Nu är det kört. 5 mål om dagen går inte. Jag kommer inte äta imorgon. Inte en chans. Jag väger 48.6. 3 kilo kvar. Helst 4kg men jag börjar på 45.
Jag var på akademiska, ingång 95 idag. Det är barnavdelnigen bl.a. Ville egentligen inte att pappa skulle följa med men han var typ tvungen. Jag följde med en sköterska in i ett mörkt rum. Det första hon sa var typ:
-Nu ska du ta av dig allt förutom trosorna!
NEEEJ!! Tänkte jag. Hon kommer tycka att jag inte har något att göra här. Att jag helt enkelt är för fet. Hon vägde mig först. 48.6kg. Sedan mätte hon mig, 174.2cm.
Jag fick klä på mig igen och gå till pappa. Vi väntade på att Ingemar Svenne skulle dricka upp sitt te så att han kunde undersöka mig.
Han berättade vad min skolsköterska hade skrivit till honom. Sedan ställde han en massa frågor, INFÖR PAPPA! Han gav honom en matsedel med ungefärliga port. HÄST PORTIONER! Det var det de var! Kommer fuska som fan!
Ingemar lyssnade på mitt hjärta 55slag/min och blodtrycket. Sen tryckte han på min mage och konstaterade att jag var mager. (yeah, right?) Efter den mardrömmer skulle en annan sköterska ta blod från mig. Det gjorde ont som fan och min arm är fortfarande bortdomnad.. Och för den smärtan fick jag 5g handkräm.
Ska till ätstörningsenheten på tisdag. Kommer inte riktigt ihåg varför men det får jag se då.
Imorgon är det julavslutning och sedan ska jag träffa Lisa. Dvs ingen frukost eller lunch! :D Middagen får jag försöka spotta ut i servetter eller kasta bort när pappa kollar bort.

"When someone says 'you're doing much better now, I see you've gain the weight.' And you die little inside."

- Unknown

Finns det något härligare att vara själv på mornarna? Bara ta det lugnt och äta en go frukost i lugn och ro. Ingen stress what so ever. Det är den perfekta starten på morgonen tycker jag.


Am I right, or what? ;)

Jag kan inte minnas att jag har skyllt på dom för att jag sitter i den här situationen. Klart jag vet att allt det här är mitt fel, ingen har tvingat mig att springa alla dom där milen eller att inte äta. Tvärtom. Men jag valde det här och jag vad medveten om vad jag höll på med. Och det är mitt fel att jag har gått upp också.
Vem är du egentligen? Och vad ger dig rätten att kommentera saker som om du känner mig. Du känner mig inte.

F*ck u.

Svar: Jag vet inte vem du är, hur länge du har läst min blogg och hur din psykiska hälsa är. Men jag antar att ditt riktiga namn inte är Mia. Antingen är du bulimisk (mia, en förkortning) eller så heter du faktiskt Mia. Anyways, jag är under behandling, jag måste gå upp i vikt. Diagnos Anorexia Nervosa. Därför måste jag äta äckligt mycket. Om jag vore frisk skulle jag inte ens äta hälften av det där. Och om jag inte var tvungen skulle jag inte äta en fjärdedel av det. Det finns folk som äter mer än jag. Ohja. Skriv upp allt du äter på en dag, så ska du se att det blir något som mitt matschema.

Peace.

Ätstörningsenheten kan dra åt helvete :)

det är alltid mej det är fel på. allt är alltid mitt fel. jag duger inte. jag gör aldrig rätt.