Nu har vi/jag sålt min vackra, underbara och älskade papillon Pixie. Anledningen är att jag/vi inte har tillräckligt med tid att vara med henne. Jag åker hemifrån tidigt och kommer hem sent. Och flera dagar i veckan sover jag borta och då fick vi leta som galningar efter hundvakt. Och så ska det inte vara. En hund ska vara med sin ägare. Så vi beslutade att det var bäst att vi ordnade en ägare som faktiskt kan engagera sig i henne.

Jag är helt säker på att hon kommer få det bättre nu. De nya ägarna hade en gård som hon kan springa fritt i och hon kommer att få massa nya hundkompisar! :)

(sista bilden)
Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att lämna ifrån henne. Det gör så ont!:( Kommer att sakna henne så länge jag lever. Hon var verkligen den bästa hunden man kan ha så jag fattar inte varför hon inte fick en större del i min blogg.
Man inser inte vad man har förlorat det, eller vad säger man?

Detta inlägg är till dig min lilla gullegris:*
Courage - Orianthi feat. Lacey

Fint väder igår. Dåligt väder idag.

Alltså, uppdateringen har inte varit den bästa dom senaste dagarna. Försöker så gott jag kan!!

Är så sjukt less på mitt immunförsvar. Den väljer att upphöra när jag som mest behöver den. Som idag t.ex. Ingen lust alls att sitta hemma och uggla precia som förr. Men det fick bli det ändå eftersom min mage inte ville må bra idag :mad:

Beredd på det värsta vandrade jag till bussen idag, trodde att det skulle bli en hemsk dag. Men det blev det inte!

På station träffade jag Magda och Tove och vi snackade lite där och sedan på bussen till skolan. Första lektionen var naturkunskap sen lunch i flera timmar och tillsist engelska.

På lunchen pluggade jag, Frida, Emma T, Emma S, Isabelle, Stella och Stina på historia, det gick fort med tanke på att det bara var 3 frågor. Lite kluriga bara. Sen gick vi ner till matsalen där elevkåren hade något fuffens för sig. Bla en modevisning som jag blev nyfiken på. Det var brist på modeller, och tackar man nej till en modevisning? Ofcourse not? 

Dagen slutade bra tillslut ;)

Where are you now? - The Summer Sets

Stuck in the sand, with waves at my feet
And I wish you'd come crash into me
Cause where you are is where I wanna be now.
So where are you now?

Jag trodde det bara var något som hände på filmer och i böcker. Men nej, det finns tydligen i verkligheten. Lite mildare dock. Inga kalsongryck, dricka ur toaletter och sådant. TUR!

Vi i JO11 fick sätta oss i en ring och bli indelade i 4 lag. Jag hamnade i lag 3. Vi fick dra lappar och göra det som stod på lappen. (Vi fick som tur var stå över). Det var saker som, immitera spiderman, sjunga låtar, byta bh:ar osv. Skit töntigt ;)

Vaknade lite före 6 av att papi ringde och frågade om jag var vaken. Han trodde att jag började halv 9.. Så somnar man om på några sekunder för att  sedan vakna om 5 min igen? Javisst!

Har iallafall hunnit klä på mig och ätit go' frukost i form av davos med linfrön och torkat äpple! Nu återstår bara sminket och väskpackning!

Hare gott så länge :D

Hon var femton år, 45 kilo lätt, skinn och ben.
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 15 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

En osynlig 15-åring vore allas dröm
men inte på det sättet där skeppet har gått på grund
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

Jag är så ledsen för den extrema bloggtorkan. Den är värre än någonsin känns det som. Jag måste nog skylla på den globala uppvärmningen. Det funkar alltid:thumbup:



Jag har varit på skolan idag. Det var en ganska lugn dag, började sent och slutade sent. Åt middag på bussen och tränade med Jillian Michaels när jag kom hem.

Borde egentligen äta mer. Det går inte. Har börjat fuska igen. Men jag vet att jag inte kommer falla tillbaka.

Det måste vara en del av min personlighet att äta lite. Har alltid varit den som ätit lite.. Eller det kanske bara är i mitt huvud. Jag kanske äter som en häst i andras ögon. Vad vet jag?

Anyways ska snart lägga upp ett inlägg med citat som är typ exakt hur mitt liv var när jag var som mest isolerad/sjuk/smal. Så stay with me, people!!!

Så skönt att vi inte börjar så tidigt! När vi har börjat med det vanliga schemat måste jag typ gå upp kl 5. TAGGA!! 

Imorgon börjar vi 9.30 och då ska vi vara på UNT. Spännande, spännande.


Sedan blir det nollnig. Wish me luck ;)

Kära dagbok 17/12-10
Idag har jag ätit ca 30 kcal. Hyfsat nöjd, vill bara att det ska fortsätta såhär tills på måndag. Ska iallfall försöka. Middagen till familjen blev lyckad. Även fast jag gjorde lite för mycket. "Råkade" smaka lite på såsen och det misstaget gör jag INTE igen. Den var så jävla god! 
Anyway, ska gå till vintagebutiken imorgon för att köpa en kavaj och eventuellt byxor. För ett par år sen skulle jag inte sätta min fot i en sådan butik men nu bryr jag mig inte längre. Pengarna går ju till välgörenhet!

Kommer ihåg den dagen så väl. Hade kommit på att man blev mätt av att laga mat, så jag bestämde mig för att göra mat till hela familjen. Och när dom satt och åt, åt jag en pytteliten gurkbit. Fick ångest och tränade resten av dagen. Ville gå ner så mycket som möjligt innan jag skulle till sjukhuset.

Kära dagbok 20/12-10
Nu är det kört. 5 mål om dagen går inte. Jag kommer inte äta imorgon. Inte en chans. Jag väger 48.6. 3 kilo kvar. Helst 4kg men jag börjar på 45.
Jag var på akademiska, ingång 95 idag. Det är barnavdelnigen bl.a. Ville egentligen inte att pappa skulle följa med men han var typ tvungen. Jag följde med en sköterska in i ett mörkt rum. Det första hon sa var typ:
-Nu ska du ta av dig allt förutom trosorna!
NEEEJ!! Tänkte jag. Hon kommer tycka att jag inte har något att göra här. Att jag helt enkelt är för fet. Hon vägde mig först. 48.6kg. Sedan mätte hon mig, 174.2cm.
Jag fick klä på mig igen och gå till pappa. Vi väntade på att Ingemar Svenne skulle dricka upp sitt te så att han kunde undersöka mig.
Han berättade vad min skolsköterska hade skrivit till honom. Sedan ställde han en massa frågor, INFÖR PAPPA! Han gav honom en matsedel med ungefärliga port. HÄST PORTIONER! Det var det de var! Kommer fuska som fan!
Ingemar lyssnade på mitt hjärta 55slag/min och blodtrycket. Sen tryckte han på min mage och konstaterade att jag var mager. (yeah, right?) Efter den mardrömmer skulle en annan sköterska ta blod från mig. Det gjorde ont som fan och min arm är fortfarande bortdomnad.. Och för den smärtan fick jag 5g handkräm.
Ska till ätstörningsenheten på tisdag. Kommer inte riktigt ihåg varför men det får jag se då.
Imorgon är det julavslutning och sedan ska jag träffa Lisa. Dvs ingen frukost eller lunch! :D Middagen får jag försöka spotta ut i servetter eller kasta bort när pappa kollar bort.