trying hard to find my way to keep you

Jag kan acceptera min kropp mer eller mindre nu. Jag vill såklart gå ner i vikt, vem vill inte? Men jag låter bli. Jag tänker friskt 98% av tiden. Tycker att jag är mer frisk än sjuk. Därför känns det så skumt att vara på en ätstörningsenhet. Jag påverkas lätt. Om någon är smalare än mig så vill jag vara smalare, om någon väljer att inte äta gör jag också det. Jag vill inte vara den feta som bara tänker på mat. Jag kan vara utan mat, det är ju bevisat. Det kanske gör mig sjuk, eller det kanske alltid har varit så? Jag kanske är en tävlingsmänniska? Kan mycket väl vara så.

Jag tycker iallafall inte att jag behöver gå upp i vikt något mer. Jag är smal/underviktig men inte så mycket så att det är dödligt. Många väger som jag och är lika lång som jag utan att må dåligt över det. Skolsköterskan sa till och med att om jag inte hade berättat hur jag mådde så skulle hon inte vara orolig över mig och min vikt. SO WHAT'S THE BIG DEAL?!!

Varför ska jag gå tillbaka till det som var jag? Jag hatade den tjejen, verkligen hatade. Varför ska jag dit om jag kan må bra som jag är nu? Jag kommer inte må bra om jag väger som jag gjorde förr. Jag kommer inte kunna se mig i spegeln utan att äcklas, inte kunna klä av mig utan att känna allas äcklade blickar på mig, inte kunna låta någon komma nära då den personen kan se hur jag egentligen ser ut under de säckiga kläderna. Jag menar, jag började ju banta av en anledning? 

Så, varför säger jag inte allt detta till min kontaktperson på enheten? Jo, för det spelar ingen roll vad jag säger. Hon bryr sig inte ändå, det kommer inte göra någon skillnad. De gillar att plåga folk på enheten, det är bara så. Jag tycker att de inte tar ansvar. Jag har blivit lämnad med min ätstörning hur många gånger som helst. Och vad har jag gjort då? Tränat såklart, gjort av med energi, låtit anorexin vinna, gömt mat, kräkts. De gör ingenting för att stoppa det, för det vet ingenting om det. Men de borde veta, man borde inte kunna göra så på en ätstörningsenhet. SKÄRP ER FÖR FAN!!

Peace.

Enheten i uppsala suger. Det är typ världskännt-

Ja, jag bor också i uppsala. Jag är upptagen nu i dagarna och ska åka iväg på lördag men vi kan ju höras sen :) Förresten ska jag fika på fredag med folk därifrån, julia, ylva, lotta och anna, du kanske vet vilka det är? :)



Ja, jag gick också där-. Kontakten sas up så otroligt konstigt. Jag hade väl ett BMI på nästan 21, och så till ett möte blev min kontaktperson sjuk, hon ringde inte upp för att boka någon ny tid och inte jag heller. Efter dryga månaden tyckte mamma att det fick vara nog och ringde så jag fick tid. När jag "bara" hade gått ner dryga kilot på denna månad så var jag frisk eftersom jag klarat mig utan vård i en månad. Det var typ det hon sa på det mötet och sen gick jag aldrig dit igen. hur dåligt som helst.

lilla gumman du är inte frisk för ett öre, om du inte vill gå upp i vikt om du inte vill bli frisk så kommer du vara fast på det där stället i flera år.Man kan inte skylla allt på dom , det är du som har valt det här livet inte någon annan. Troligen har du ångest för att du har gått upp i vikt, och att du skyller allt på dom? vem vet?