Jaha, det blir ingen sleepover. Precis som jag trodde. Jag vet inte varför men plötsligt så känns det som allt är tillbaka igen. Allt som jag har tvingat mej själv att glömma. Jag har inte ätit på två dagar. Och jag som ville bli "frisk" från ätstörningen. Men nu är det värre än någonsin. Fast nu äter jag inte för att jag vill bli smal, nu äter jag inte för att jag inte hinner. Om jag ska vara ärlig är jag inte hungrig. Det känns som om kärleken gör mej mätt. Men det kanske är en inbilning. Precis som allt annat jag tycker är äkta. Som vänskap och kärlek. När man tror att man är älskad och trygg kommer det något som blåser omkull en igen. Och sen är man tillbaka i skiten. Eller så är det iallafall för mej. Jag har ingen aning om vad ni känner och tycker. För ingen kommenterar något. Nu är jag hemma igen och känner hur gråten trycker i halsen. Men jag tänker inte gråta den här gången. Jag måste visa att ni inte knäcker mej. Hoppas att ni har en bättre natt än jag..